Söndag, kära söndag

Jag gillar söndagar måste jag säga, visst dom kan va lite dryga ibland, men jag får alltid känslan av att jag inte måste göra någonting och det är ju inte allt för ofta man har den. Det medför att jag kan komma på att göra saker, som brukar vara jobbiga, helt av mig själv även om det kankse tar en stund. Denna känsla blir extra stark om jag redan på lördagen har gjort något av det där jobbiga, det gjorde jag igår. Sålde 14 paket tandborstar genom att knacka dörr i Klockestrand, alltså är jag klar med den här omgången på bara två timmar.

Har också övertalat Anton att komma på besök i Påsk innan jag åker till Taizé(natten mellan lördag-söndag). Övertala kanske inte rätta ordet, men han ska jomma hit iaf, så jag slipper vara ensam på ön i två dagar. Nu kan jag istället se fram imot att va nästan enasm på ön. Nu ska jag plugga körkortsteori och ladda in lite bilder på facebook.

På återseende

Sen i måndags har jag och min klass plus fyra lärare befunnit oss i Vålådalen (4 mil från Åre) på vinterutbildning och jag tänkte berätta lite vad vi hade för oss där.

I måndags packade jag och min basgrupp(bilden ovan) in oss i en av skolans minibussar tillsammans med Pelle, som var en väldigt underhållande och fartblind chaufför, för att färdas de 30 milen till Vålådalen. Där packade vi upp och käkade middag på vandrarhemmet där vi skulle bo och senare på kvällen var vi på två föreläsning, en om räddningstjänsten i Åre kommun och en om fjällräddning. Jag själv hade senare uppskattat att sova, men eftersom 10 pratglada personer befann sig i vårt rum ända fram till småtimmarna blev det inte så mycket av det.

Tisdagen var vår dag i Åre. 5 h skidåkning tillsammans med Sandra och Per var riktigt riktigt kul. Vi träffade pistörerna mitt i backen för att höra om deras arbete och lavinrisker vid offpist-åkning. Vi hann också med att fika en hel del i värmestugan i Rödkullen.

På kvällen lyssnade vi på äventyraren Torkel Ideström som berättade om när han och Ola Skinnamo skidade över Grönland och andra turer han hade varit ute på. Han kunde även ge oss lite tips på vad vi skulle tänka på före och under våran utflykt upp på fjället ons-tors.

Onsdag morgon gick jag upp tidigt för att basgrupp 24 skulle laga frukost denna dag. Sedan packade vi lunchpaket och allt annat man behöver för att överleva ett drygt dygn uppe på fjället, ryggsäcken var med andra ord ganska tung. Hela klassen tryckte sedan på sig skidorna för att börja förden upp till apelsinklyftan där vi skulle övernatta i snöbivaker.
Skidturen på 3 km tog, inklusive fikarast och två vurpor av mig, ca 2 h. Ingen kommentar.

Väl uppe på fjället började grävandet av bivakerna efter ytterligare en fikarast. Det är ganska jobbigt att gräva, men jag och Erika gjorde vårt bästa och efter några timmar hade vi en mycket mysig liten grotta att spendera natten i.

Resten av timmarna denna dag gjorde vi allt för att hålla oss varma innan vi kunde gå att lägga oss. Jag, Olivia, Julia och Josse tog en promenad med snöskorna lärarna hade tagit med sig och försökte att få till lite fina hoppkort, kan rekomenderas starkt. Klockan åtta vankades korvgrillning och sedan kröp alla in i sina bivaker och försökte att hålla sig varma och kanske också få en liten gnutta sömn. Jag drack en kopp te, vilket jag skulle ångra när jag senare fick gå upp tre gånger under natten för att kissa!

Kl 8 var det väckning och jag tog på mig alla kläder jag hade med mig och gick ut och satte mig i snön och kokade gröt och drack varm choklad. Packade sedan ihop och på med skidorna igen för att ta en omväg hem med obligatorisk lunchrast. Det är sjukt svårt att åka i branta nerförsbackar med tung packning på ryggen. Bastu och buffe på hotellet under eftermiddagen. Till sist var vi på en sjukt tråkig föreläsning om vattnets betydelse i Jämtland under historien, främst under stenåldern, med en tant som hade konstig humor och ännu konstigare röst.

Idag gick vi upp tidigt för att packa, städa och äta frukost. Väl tillbaka på Sandö var det återställning som gällde och nu har jag suttit vid datorn sen dess. Trött!!

På återseende.

Cauldron mountain

Helgen har spenderats i en mycket liten stuga i södra Lapplands fjälltrakter tillsammans med Anton och 9 släktingar till honom, inte fullt så hemskt som det kan låta dock. Vi har åkte längdskidor, kört ikapp med skotern på fjället, åkt rutchkana på kalfjället och bastat i vedeldad bastu (familjen Jonssons bastu får många toasters kan jag säga). Vädret kanske inte va tio i topp hela tiden, men solen har gett mig små fräknar och Joel sa att jag såg solbränd ut i bussen hem!
Nu är jag på Sandö igen och packar för att om drygt tio timmar tryckas in i en minibuss tillsammans med min basgrupp och vår hysteriska SR(samhällets räddningstjänst)-lärare.
Hej Vålådalen!!

Skulle inte våga hoppas på att jag kommer ha tillgång till dator och ha internet där men det lovas uppdatering, med bilder efteråt, kan jag lova.

På återseende

Ge mig alla dygnets 25 timmar

Jag som trodde det skulle bli tre lugna veckor mellan loven, det blir det inte. De upptas av plugg, sociala aktiviteter, packa till Vålådalen och Kittelfjäll samtidigt, umgås med Anton och halva hans släkt i en alldeles för liten stuga, åka till Vålådalen med klassen, packa upp, KÖRKORT(?), prov, inlämningar, packa till Taizé......

Ja det kanske inte är så där jättejättemycke egentligen men ändå får jag den där jobbiga känslan av att inte veta vad jag ska ta tag i när jag väl har tid att göra något. T.ex. när jag kom hem från min körlektion idag vid sju. Vi har prov imorn, så det naturliga vore ju att man passar på att plugga lite. Jag tänker annorlunda och passar på att köpa chokladpudding på vägen hem och bjuder hem sju trevliga vänner på (plugg) och fika. Inte så lyckat ur studieperspektiv, men trevligt värre. Nyss jagade ut dom för att få något vettigt gjort, typ börja packa. Då hamnade jag framför datorn och slog mitt personbästa på tetris!

Jaja nu ska jag satsa på att ta mig härifrån och göra en inventering av min tvätt för att kunna utveckla min packlista. Hoppas att provet går bra ändå, har pluggat lite innan så det ska nog lösa sig.

På återseende

Rollercoaster

Första dagen på ön kunde ha varit bättre. Dagen började kl 04.00 på Sundsvalls station, sitter en timma där tillsammans med övriga tågresenärer och diverse alkisar. Resan fortsätter 05.15 norrut med buss, solen börjar gå upp. Byter buss i Härnösand och kollar på en vacker soluppgång vid högakustenbron.
Dagens depp börjar redan här med ett sms som får mig att bli riktigt less och sen sitter jag och tjurar resten av bussresan, släpar sedan min tunga väska till min lägenhet.
I försök att få mig själv på bättre humör, packar jag upp min nya stora kopp och dricker te och kollar på tv, hjälper faktiskt lite, men är inte direkt på topp när det bär av mot skolan.
Men vem kan sura när man får träffa sina härliga klasskamrater som ler och kramas efter en vecka utan varandra, inte jag i alla fall. Tack för en helt underbar klass!

Dagen flyter efter det på som en vanlig skoladag gör här, lite matte, en resurs(lektion) om Räddningstjänstens brandtekniskaklasser. God lunch. Basgrupptimmar där vi mest pratade om vad alla i basgruppen gjort på lovet och sedan lite förberelelser för vår resa till Vålådalen. Det vill säga utdelning av diverse prylar som kan behövas för att överleva på fjället, ett smäre kaos uppståd som alltid vilket var ganska roligt att beskåda.

Nu har jag tagit mig till hemmets lugna vrå och tänkte spendera kvällen här. Packa upp, tvätta, laga mat, plugga och filosofera i lugn och ro.

På återseende

Hur blev det så här?

Jag trodde jag hade bestämt mig för länge sen att jag aldrig skulle göra det här, men som med så många andra saker har jag ändrat mig och anledningen den här gången var helt enkelt att ni(som jag hoppas kommer läsa), ni som inte befinner er i polartrakterna, kan få möjlighet att få lite uppdateringar om vad som händer i mitt liv. Min lilla vision är minst ett inlägg per vecka om vad som händer på den plats där jag för tillfället spenderar mesta delen av min tiden, nämligen Sandö.

Men det får bli nästa inlägg, eftersom jag för tillfället faktiskt befinner mig i Öra, känner jag mig inte lite skum som bloggar om mitt liv i norr. Ni som hittar hit kan se fram emot det någon gång i början av nästa veckan, då jag förhoppningsvis har hunnit packa upp och gjort mig hemmastad igen.

På återseende